Nu har jag alltså gjort min efterlängtade ögonoperation.
Det gick till så att jag kom dit, fick en påse med lite ögondroppar och prylar jag skulle ha med hem sen. Fick en tablett med lugnande (eller sockerpiller, jag märkte då inget). Efter cirka 20 minuter fick jag träffa kirurgen som gjorde en sista "slutbesiktning" på mina ögon och när han konstaterat att allt var OK fick jag sätta mig och vänta en stund igen.
Medan jag väntade på operationen kom en sjuksyster och gav mig ett hårnät (ironiskt nog), som tydligen användes för att inte hudceller och liknande skulle ramla ner i ögat. Hon tvättade av mig runt ögonen med en sprittuss, sen fick jag gå in i... OPERATIONSSALEN!! Och det var först när jag såg att det verkligen var en riktig operationssal som jag blev nervös.
Dom började där med att tejpa igen det ögon som inte skulle opereras sedan fick jag ett gäng ögondroppar, bland annat lokalbedövning. När den börjat verka tejpade dom undan den nedre ögonlocket och satte sedan fast en pryl som spärrade upp ögat, låter mycket värre än det var. När dom gjort detta kom den, enligt mig, obehagligaste biten, att såga upp "luckan".
Det dom så gjorde var att trycka en liten ring mot mitt öga, den var kanske 15mm i diameter och ungefär lika hög, den sögs sedan fast på ögat med hjälp av vakuum och när vakuumet slogs på så tonade min syn bort på det ögat och allt blev gråsvart. Sedan tog dom någon slags apparat (som jag uppenbarligen inte såg) och skar upp en liten, liten lucka på ögat. Luckan var tydligen tunnare än gladpack. Medan dom skar kände jag rätt mycket tryck mot ögat samtidigt som det vibrerade av kniven/sågen eller vad det var.
Efter det sköt dom in mig under lasermaskinen. Jag fick titta på en grön liten prick som sedan blev röd, kirurgen sa då "Det är där du ska titta, om du tappar bort dig så är det där rakt fram." lät jävligt elementärt då men det var faktiskt lite lurigt.
Medan jag tittade på den röda lilla pricken så vek han bort locket på ögat och pricken blev genast ett stort rött blurr som var cirka 50 gånger större, det var helt enkelt omöjligt att fokusera när det saknades en bit av ögat. Nästa del av behandligen var LASERN!
Medan jag låg där och tittade på det stora röda blurret så förklarade kirirgen hur det skulle gå till med lasern. Det skulle blåsa lite, smattra och lukta bränt.
Sagt och gjort, dom körde igång lasern och jag kände den lilla blåsten han nämnde men framför allt kände jag lukten! Den påminde lite om bränt hår, eller som att steka bränt hår i en ny stekpanna. Jävligt äckligt hur som helst.
Lukten bekom mig inte så mycket dock, jag var helt fascinerad av ljuset och färgerna jag hade framför mig. Det kändes lite som att genom ett enormt teleskop titta på en avlägsen stjärna. Det enda jag så var en fruktansvärt stark flimrande blå ljuskälla och i bakgrunden fanns fortfarande den röda suddiga orben kvar. Mäktigt och avslappnande på något vis.
Efteråt lades luckan tillbaka och samma procedur upprepades på andra ögat. Direkt efter att det andra ögat var klart sa kirurgen "Sådärja! Nu är du inte närsynt längre!", jag kunde knappt tro att det var sant. Men mycket riktigt, när jag väl fick öppna ögonen igen så var jag inte närsynt längre! Allting var täckt av en slags grå dis men den har i skrivande stund snart försvunnit.
Efter operationen fick jag sitta och blunda i en halvtimme innan kirurgen gjorde en sista koll och skickade hem mig. Väl hemma skulle jag sitta ytterligare två timmar blundandes vilket var sjukt tråkigt. Dessutom fick jag absolut inte somna eftersom ögonrörelserna då skulle kunna slita upp den lilla fliken igen.
Sammanfattningsvis var operationen aningen läskig och obehaglig stundvis men den gjorde aldrig ont. När jag satt och blundade hemma sved det rätt ordentligt i ögonen men jag fick med bedövningsdroppar som skulle användas en gång i halvtimmen.
Det är en obeskrivlig känsla att veta att jag aldrig mer kommer att se så dåligt igen.
Jag är fri!
Har ni fler frågor eller funderingar så svarar jag gärna. Och jag rekommenderar verkligen att alla som har synproblem gör operationen!
tisdag 5 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad häftigt!! Helt otroligt vad dom kan göra! Tog det lång tid? Har du ont nu eller svider det? Kram
men Niclas, det finns väl ingen jäkel som törs göra den här operationen sen du skrivit här..låter INTE särskilt roligt :P
Skicka en kommentar